Nu var det dags, lite tjafs kvar i älven men, fullt fiskbart. Började på övre övre, ganska lågt vatten så ingen större fart på grejerna, men å andra sidan knappt en grad i vattnet. Fiskade utan känning, men den gamla Hoovern sträckte fint och det kändes gött att få göra några släng.
Middle Feeroch
Fiskade mig ner till Grey Mare, A.H. Woods favorit pool. Och, det är en mycket trevlig pool att fiska, dock var det en hel del stora isflak som man fick kryssa runt för att ta sig genom poolen. Ungefär halvvägs ner framför ett rejält block stramade linan sakta upp och ett par knyckar meddelade att årets första Sprin... Kelt bitit på. In med den stackarn och ut med den igen. Nytt kast på samma ställe, det sägs ju att Springern gärna ställer sig med Kelten så... genast en ny fisk som nöp till men släppte. Nytt kast, och nu drog det till rejält, den nyinförskaffade "Perfect" kopian knarrade fint de första meternas utras innan den helt plötsligt tystnade och bromsverkan blev till noll och intet. Ren handbromsning fick duga, fiske drog, in under ett isflak och jag efter, fan trot' kan det vara en ny fisk. Fick linan fri från isen och kunde köra direkt mot fisken, som nu var en bra bit längre ner. Ridå, fisken låg uppe i ytan och vältrade sig, felkrokad. Kroken hade satt sig "perfekt i främre fenstrålen i ryggfenan. Vilket ledde till att det tog ett tag att få in kelten som det visade sig vara innan den fick friheten åter. Knackade besviket på rullen, vilken då helt plötsligt började knarra igen, om än lite klent. Pulsade ner till Cottage som inte gav något, däremot ökade spänningen markant under vadning då det kom ett och annat isflak på så där två gånger två meter, ett sånt i knävecken och man hade stupat direkt.
Övre Grey Mare
Lunch rast och vila, ett par kannor te och en mugg soppa gav nya krafter. Bytte till nedre sträckan. Inga mer känningar men en hel dags fiske gjorde att det kändes som man äntligen var på laxfiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar